1 Juli 2011
Idag är det 1 år sen min pappa dog. Jag har inte sovit särskilt bra. Jag drömmer ofta om stora vågor och att jag nästan håller på att drunkna. Jag kollade upp vad det kunde betyda och det är ju inte helt omöjligt att det är så.
Om det blir översvämningar, för mycket vatten eller stora vågor, är det ofta ett tecken på att något sker i livet som drar igång mycket känslor. När det, enkelt uttryckt, blir ”för mycket” känslor är det vanligt att man drömmer om översvämningar eller att man håller på att drunkna. Det kan vara saker som sker i vardagen och som gör att man kastas mellan glädje och sorg, mellan ilska och deppighet eller andra känslor som är starka.
Ibland vill man bara skrika rak ut för man tror att ingen fattar, eller ingen kanske fattar att man håller på att ätas upp inifrån av sina känslor. Jag klarar inte ens av att kolla på bilder som pappa är med på. Jag försöker ibland men det gör så ont i kroppen och jag blir helt stel för att försöka hålla tillbaka allt jag känner. Man försöker vara som "vanligt". Men man är ju inte det, mitt liv är ju inte som vanligt nu. Det här har aldrig hänt mig innan. Så fort man blir ledsen biter man ihop och försöker flytta undan det man känner, för att kunna fungera och låtsas att allt är bra. När folk frågar: Hur är det? säger man ju: Bra, det är bra! Men det är inte alltid så bra. Men om man istället skulle säga: Det är sådär, inte så bra. Då skulle man ju få massa fler frågor typ: Jaha varför är det inte bra? Som att alla människor mår bra hela tiden då. Jag har ingen lust att prata med vissa och vissa är helt underbara att prata med, för dom försöker inte lindra sorgen eller smärtan. Utan det är så här och man får vara ledsen, arg eller bara helt av.
Min finaste pappa, jag saknar dig varje dag!
1 juli 2010 - Då sågs vi sista gången.
