London
I love you.
Så härligt vi hade det i London, jag gillar det skarp!
Men jag känner också det att jag behöver det, måste ha något att längta till annars blir jag galen.
Eller typ sjukt arg och less så att ingen vill vara nära mig.
älskar dig, saknar dig, för alltid för evigt
21.10
Jag kan ibland tänka på hur alla har det och hur alla har allt så himla planerat och klart för sig. Själv är jag helt ovetande om vad jag ska göra. Speciellt alla hemma, ni verkar ha sån koll och jag kan ärligt säga att jag blir avundsjuk ibland. Medan jag nog oftast tycker att det ska bli spännande och se vad som händer framöver. Nu har jag många mål och önskningar, men vart kommer allt landa?
Ta hand om er.
Jag <3 dig.
09.26
Åh fy vad skönt med somorgon. Jag jobbar till åtta ikväll och imorgon. Men sen är jag ledig och åker HEM till Piteå på fredag. Det ska bli helt underbart! Jag längtar tillbaka till allt där hemma. Jag får vara hemma ända till måndag kväll, så perfekt. Om bara dom här dagarna kan gå smärtfritt förbi! ha!
Ses i Piteå.
<3
<3
Torsdagen den 1 juli avled på Piteå älvdals sjukhus Stefan Holmström efter en längre tids sjukdom. Han föddes 1951 som den yngsta i en syskonskara av fem barn. Stefan fick aldrig träffa sin far Elis som dog cirka fem månader före Stefans födelse. I vuxen ålder flyttade han barndomshemmet till en ny tomt i centrala Lillpite och bosatte sig där samt renoverade ett litet hus i närheten där hans mor fick bo. Hon dog 1988.Efter grundskolan gick han en fyraårig byggnadsutbildning där hans yrkesskicklighet gjorde att han blev mycket efterfrågad och han var ofta anlitad i olika specialarbeten som till exempel vid glidformsättning och dylikt. Han arbetade också som arbetsledare i olika projekt i gruvorna i Kiruna. Sin militärtjänstgöring gjorde han i Skövde där han utbildade sig till militärpolis.Stefan var i FN-tjänst i Mellanöstern 1971. 1976 träffade han sin blivande hustru Leena och fick med henne barnen Marcus, född 1978, Martin 1985 och Julia 1988. De var bosatta i Lillpite fram till 2005 när de köpte en fastighet i Piteå som byggdes om och renoverades och där de sedan bosatte sig.I november 2008 kom så beskedet att han fått cancer. Trots att sjukdomen hela tiden försämrades så höll han humöret upp på ett beundransvärt sätt. Men den första dagen i juli tog sjukdomen över och han gick stilla och lugnt bort med sina nära och kära närvarande.Stefan blev bara 59 år men hann under sitt mänskligt att döma allt för korta liv uträtta väldigt mycket och med sitt sympatiska och trevliga sätt sörjs han inte blott av sin familj och sina syskon utan även av många vänner och bekanta.
Jag saknar dig så mycket, att det gör ont.. <3
00.21
Så trött, jag kommer vara så trött i morgon. Precis som alla andra dagar den här veckan. Men men så är livet. När jag kom hem idag tog jag mig en dusch och sen kollade jag på dokumentären om det som hänt i Norge. Men fy jag klarar bara inte av det. Blir helt enkelt för jobbigt. Skönt att vara hemma en stund helt själv, sen kom långben hem och somnade på 2 sekunder. Vi sa Hej, sen SNARK.
Jag ska lägga mig nu också, för i morgon är det Fredag!
God natt
Jag saknar dig <3
thats not my name.
Lite Stockholm, lite Piteå, lite Åland, lite Köpenhamn...
1 Juli 2011
Idag är det 1 år sen min pappa dog. Jag har inte sovit särskilt bra. Jag drömmer ofta om stora vågor och att jag nästan håller på att drunkna. Jag kollade upp vad det kunde betyda och det är ju inte helt omöjligt att det är så.
Om det blir översvämningar, för mycket vatten eller stora vågor, är det ofta ett tecken på att något sker i livet som drar igång mycket känslor. När det, enkelt uttryckt, blir ”för mycket” känslor är det vanligt att man drömmer om översvämningar eller att man håller på att drunkna. Det kan vara saker som sker i vardagen och som gör att man kastas mellan glädje och sorg, mellan ilska och deppighet eller andra känslor som är starka.
Ibland vill man bara skrika rak ut för man tror att ingen fattar, eller ingen kanske fattar att man håller på att ätas upp inifrån av sina känslor. Jag klarar inte ens av att kolla på bilder som pappa är med på. Jag försöker ibland men det gör så ont i kroppen och jag blir helt stel för att försöka hålla tillbaka allt jag känner. Man försöker vara som "vanligt". Men man är ju inte det, mitt liv är ju inte som vanligt nu. Det här har aldrig hänt mig innan. Så fort man blir ledsen biter man ihop och försöker flytta undan det man känner, för att kunna fungera och låtsas att allt är bra. När folk frågar: Hur är det? säger man ju: Bra, det är bra! Men det är inte alltid så bra. Men om man istället skulle säga: Det är sådär, inte så bra. Då skulle man ju få massa fler frågor typ: Jaha varför är det inte bra? Som att alla människor mår bra hela tiden då. Jag har ingen lust att prata med vissa och vissa är helt underbara att prata med, för dom försöker inte lindra sorgen eller smärtan. Utan det är så här och man får vara ledsen, arg eller bara helt av.
Min finaste pappa, jag saknar dig varje dag!
1 juli 2010 - Då sågs vi sista gången.
20.49
Nu så ska jag snart duscha, har varit och sprungit hör och häpna. Det skulle så klart vara skönt om det här höll i sig. På Onsdag blir det Foo Fighters på Stadion. Ska bli riktigt kul att se, säkert inte som AC/DC men.. I morgon arbetsdag.
Men nu kanske..
Jag får ordning på det här och börjar skriva lite mer och lite tätare inlägg. Ny dator och den fungerar, en fördel.
Tiden går fort nu och snart är det midsommar och sen semester. Jag tror aldrig jag har längtat så här mycket till semester. Det kan finns olika anledningar till det så klart. Lägenheten kommer bestå av massa män och jag i veckan. Vi får se hur det går med det, kan hända att jag får något slags utbrott. Med tanke på att vilka som kommer... Ha!
Fortsätt läs alla som någon gång läst för jag lovar att dela med mig av smarriga saker som händer framöver.
Ledig dag
Idag har jag varit ledig halleluja så skönt.. Jag var ut på en promenad på morgon och gjorde några ärenden eller egentligen skulle jag bara köpa nytt smink helt enkelt. En fondation från dior och mascara från clinic blev det.. Väldigt fina båda två :) Nu sitter jag färdig för middag på någon indisk restaurang här på odengatan någonstans. En födelsedagsmiddag för Tamina som fyller år idag :)
Ha det så bra alla!
22.36
23 Januari
Igår var jätte trevligt med sushi hos Therese på jobbet. Jätte gott och jätte trevligt som alltid :) Lite bakis efter den här helgen, men snart blir det bättre.
Jag känner (mycket för Linneas skull) att jag måste avslöja det jag tidigare skrev. Det är alltså inte allvarligare än att ni står ett par stora resväskor i hallen och Linn bor här nu.. Så ingen unge av något slag... Bara denna tös.
Snart börjar handbollen. Heja Sverige! Sköt om er allihop! Puss
2011-01-17
This one time in Miami....
___________________________________________________________
2011-01-15
Det var kul att se att du Linnéa i alla fall inte glömt mig ;)
Det händer inte så mycket mer än jobb nu för tiden, men det är ganska skönt att gräva ner sig i det och bara ånga på.. Det är inte helt omöjligt att vi snart blir tre i familjen.... ska bli så mysigt.. Nu kan man ju undra om det är en unge som är på väg eller husdjur eller bara en inneboende.. Jag återkommer med det svaret,. :)
Nu måste jag hoppa i duschen sen är det middag! Sköt om er mina vänner.
Just bangs and a dirty mirror...
2011
Det var ett tag sen jag skrev. Det är ju inte ens säkert att någon läser bloggen längre :P För ett par läsare hade jag väl ändå.. hehe. Ingen dator här hemma har fungerat, nu är i alla fall en igång..
Vad fort det går, jag har bott i Stockholm i ett år nu.. :) Jag är fortfarande väldigt trött efter Miami, har inte lyckats vända dygnet.
Jag vet inte om det är resan som gjort att jag kan slappna av nu, kanske har jag blivit lite mättad i min ivriga kropp. För mig känns det hela tiden som att det inte är någon idé att känna sig hemma eller vad jag nu ska kalla det. Eftersom att det hela tiden känns som att jag är på väg någonstans men det jobbiga är att jag inte vet vart jag ska.. haha. Nu är det i alla fall rätt skönt att jag kan slappna av på ett helt annat sätt.
En annan konstig sak är att jag vill skulle vilja säga hur bra jag trivs på jobbet och att det (för det mesta) går bra ;) Men samtidigt är jag så rädd att om jag säger sådana saker, när jag har det bra eller trivs på ett eller annat sätt så är jag så rädd att det ska vända och bli dåligt.. Vart kommer det från? Rädd för att allt bra i mitt liv ska förstöras eller försvinna kanske.
Vi kom hem i Onsdags och jag har sen dess försökt få ordning på sömnen men jag sover när jag ska vara vaken och är vaken när jag ska sova.. så som ni fattar så går det inte så bra. Nästa vecka blir det ändring på alla möjliga plan. :)
Har just nu en lite kopparblond färg i håret. Det funkar det med. :) Nu ska jag se vad jag kan hitta på i min ensamhet i denna underbara lägenhet..
Med den bilden säger jag, Hej då!
