23 November 2009
Jag som trodde att du var odödlig. Jag kan inte förstå att det är sant, att det verkligen är så att du gjort ditt på jorden. Det verkade som att allting började ordna upp sig. Att du äntligen hade gjort dig fri och skulle börja bygga upp någonting nytt.
Tänk att idag är det en mamma och pappa som tappat en dotter och en son. Syskon som har förlorat deras syster och bror. En farmor och en mormor som måste begrava deras barnbarn. Alla nära som förlorat två fina personer genom en olycka.
Att man på så kort tid kan förslora någon..
Du lämnar ett stort avtryck bakom dig... Vila nu lilla du.
Mina tankar går till dig Desiree, din bror och eran familj.
usch, läste vad som hänt. ja odödlig och full med liv skulle jag säga, men då har jag bara träffat henne några gånger. vad fort det kan gå!
kram, och ta hand om dig!
Ja, helt ofattbart! Så konstigt att någonting, ett liv och en person kan ta slut och försvinna på så kort stund. Att man inte alls alltid är förberedd på vad som kan hända.
Jag hoppas dock att du mår bra. Alltid konstigt och sorgligt att förlora någon nära..
Det var vældigt fint skrivet.. tænker på dig/er.. kramar!
